Är så trött på att vara inlåst nu. Vill bara HEM/BORT/VIDARE hela tiden. Undrar var felet sitter. I huvudet eller i blodet eller överallt.
Frystorkade tabletter i all ära, men jag saknar energin och entusiasmen så himla mycket. Även skrattet och gråten. Nu är jag mest rastlös och monoton.
Inget mer springa omkring och vifta på ett tag. Dricker folköl och ritar i stället, enda appen är Spotify och listor om kärlek, döden och högljudda tjejer.
Psykvården äger upp mig, vanliga världen är så himla läskig. Saknar mitt slott och att dricka kaffe i gräset och äta glass i solen.